RUBÉN AGUILERA

BLOMSTER ALMANACK. En metafor för nutidens värld, där nya murar byggs ovanpå de gamla och där extrema krafter strider i en arkaisk och olycksbådande scen. Jaget briserar och splittras i otaliga röster som överrös-tar varandra. Det sköna Förnuftet försöker hålla samman dessa irrande spillror i dikternas utsökta tvångströja som definieras utifrån sin motsats, det uteslutna. Vildmarken, ingenmansland. Storm, eld och dunkel.

Allt måste antingen slukas eller försvinna. Så, att vara människan och trädgård blir en och samma sak samtidigt som naturen är på väg mot sin undergång. Olika körer försöker förgäves förklara skeendet eller förutspå framtiden. Skrik från förövare och deras offer blandas med de mytiska och arketypiska gestalternas viskningar, för att uppmuntra eller undvika blodbadet. Det är läsarens uppgift att avgöra vilken som är poetens röst, om den överhuvudtaget finns.

Diktsamlingens titel, underrubriker och årets naturliga uppdelning efterliknar Carl Von Linnés verk från 1757, om den Botaniska Trädgården i Uppsala.

De flesta av dessa dikter har redan publicerats i olika tidskrifter och antologier. Tragedin på ön Otøya i Norge, den 22 juli 2011, manade författaren att ge ut dem i bokform.

CALENDARIO FLORAL. Metáfora del mundo actual, en el cual nuevos muros se alzan sobre los antiguos y donde fuerzas extremas se disputan una escena arcaica y agorera. El yo estalla y se desintegra en innúmeras voces que intentan silenciarse unas a otras. La bella razón intenta reunir estas peregrinas esquirlas, imponiéndoles la exquisita camisa de fuerza de los poemas que se definen a partir de su contrario, lo excluido. La tierra salvaje, la tierra de nadie; tormenta, fuego, oscuridad.

Todo, o es devorado o desaparece. Así, ser humano y jardín resultan una y la misma cosa, mientras la naturaleza camina a su extinción. Distintos coros tratan en vano de explicar el acontecer o de predecir el futuro. Gritos de los perpetradores como de sus víctimas se mezclan con los susurros de figuras místicas e arquetípicas, para estimular o evitar la matanza. Identificar la voz del poeta, si es que existe, es tarea que queda al lector.

El título, subtítulos y la división natural del año en el poemario han sido tomados de la obra de Carlos Linneo, sobre el Jardín Botánico de Upsala, Suecia, publicada en 1757.

La mayor parte de estos poemas están ya publicados en diferentes revistas y antologías. La tragedia en la isla noruega de Utøya, el 22 de julio de 2011, exhortó al autor a publicarlos definitivamente en forma de libro.